Brighton, England

I februari 2007 åkte jag och min sambo till England. Vi startade i London fortsatte ner till Brighton och sedan tillbaka till London.

När vi kom till Brighton insåg vi snabbt att Chicago inte alls är "The Windy City". Det måste helt klart vara Brighton. Väskorna ville gå i förväg till hotellet och hade jag haft Nasse eller Nalle Puh i närheten hade jag tillönskat dem en Glad Blåsdag. (Ni som inte sett det avsnittet har verkligen missat nåt kul. Citat: Vem har klistrat Nasse på fönstret?) Det var höga trevliga vågor som jag gärna badat i om det inte var för att vattnet var typ 5 grader varmt, till skillnad från vissa andra är jag varken rädd för vatten eller blir sjösjuk. Synd bara att det inte syns på mina bilder hur mycket det blåser.



Visst ser det rent trevligt ut? Soligt, lugnt, lite vågor som rullar in. Tänk er då en motvind som inte var av denna världen. Varje steg framåt blev en kamp för att inte se ut som Marcel Marceau (se filmen Det våras för Stumfilmen om du inte förstår vad jag menar). Jag skulle absolut kunna åka tillbaka hit nån tid på året då det fortfarande är lika lite folk men betydligt mindre blåsigt.

Några av de roligare sidorna av Brighton jag såg vad dessa.



Nedanför smaken Horseradish and Sour Cream står det Crisps for snobs. Hahaha... Jag har aldrig sett nåt liknande förr och då jag har ju ändå varit i England några gånger. Det kanske är chips som bara finns i södra England och ingen annanstans. Vilket vore mycket synd för det var riktigt gott med pepparrotschips. Nån som sett dessa på fler ställen?

Den andra bilden är från en tavla på en pub med belgiskt tema. Vi blev satta i ett hörn av puben där det fanns flera såna här bilder uppförstorade. Det är alltså äkta Tintin-bilder som de bara förstorat upp till typ meterstora bilder som de sen hängt bakom glas och ram. Som engelsklärare tycker jag det är lite kul faktiskt. Så borde man kunna göra med fler bilder och sedan kanske sitta och prata runt bilden. Jättebra övning inför nationella proven.

Vi fick en så kallad kontinental frukost (visa mig gärna var på kontinenten man äter en sån frukost) på hotellet bestående av rostat bröd, sylt/marmelad, kaffe, te och mjölk. Inte en grönsak eller frukt så långt ögat kunde nå. Hade det varit svårt att ställa fram en skål med frukt eller åtminstone tre skivor tomat att lägga på det rostade brödet. Just show me.

Tågresan till och från Brighton gick mellan London-stationen West Bromton och Brightons svar på centralstation med en linje som verkade gå ganska ofta. Jag har för mig att den hette typ South nånting (såklart) och jag tyckte det gick väldigt smidigt. England må vara sämre är SJ på tåg men om man kan stå ut med typ tredje-klass-komfort och att det tar längre tid än svenska tåg så är de definitivt väl värda att prova.



Dessa färgglada hus passerade vi på väg till en av pubarna i stan. Der var lite San Francisco-känsla över stan eftersom det var väldigt mycket mer backar än jag trodde. Annars var det på det hela taget en mycket trevlig liten stad som har typ 200 000 invånare och med största sannorlikhet är fantastisk på somrarna.

Som avslutning vill jag visa en bild på en restaurang som vi hittade i Brighton. Jag hoppas att personalen är lika glada som skylten antyder.



Jag vet att Brighton är en sommarstad och att det finns (eller fanns i alla fall) språkkurser man kan gå där. Jag är ett stort fan av språkkurser även om jag inte kunnat åka på nån själv. Varje år har jag peppat elever som ska åka och ger dem tipset att aldrig vara rädd för att försöka. Även om man säger fel eller inte förstår vad människorna säger så ska man alltid försöka. I nio fall av tio uppskattar personen man står framför att man visar sin goda vilja.