My reading

Since I wrote here the last time about my reading I have read some but not as much as I would have liked.

Right now I'm reading a Swedish book called Vetenskapsfilosofi (Scientific Philosophy). It is for a course I'm going to take in a couple of weeks and it is about the more philosophical side of how to approach science and how to prepare for an essay from the point of arguing for your topic, your research and the validity of your results.

In a way it's interesting but I don't have the spark to look forward to the 220 pages I have left. I have read, like, 50. Sigh.

I really need to find that spark because I have about 2000 pages to read before Christmas and most of them are for my exam essay. My finla paper so I can get my diploma.

Kreta, för första gången

Stranden vid Agia Marina.

Efter att skolorna slutat för terminen ordentligt var det dags för sommarens första resa i form av en tur och retur till Greklands sydligaste ö, Kreta. En väninna till mig har varit där typ 100 gånger och alltid i augusti. Vi tre väninnor som åkte var inte riktigt säkra på det där att åka i augusti eftersom ön ligger så nära Sahara och vi inte vill få ökensand i näsan så vi bestämde oss för att åka dit över midsommar istället.

Planet gick tidigt på torsdagsmorgonen och vi var vi hotellet lagom vi lunchdags så det blev att checka in på Hotel Lilith i Agia Marina strax utanför Chania och leta oss iväg för att hitta ett lunchställe. Det blev en hotellbar vid stranden (som senare visade sig bli vårt stamställe eftersom vi gick dit ytterligare två gånger för middag eller sen lunch) där vi åt sallad. Det blev inte en Grekisk sallad som man kan tro för min del utan en lokal blandning. Den grekiska salladen blev det nästan varje dag efter den första.

Hotellrummet, eller minilägenheten kan man nästan kalla den för den hade ett stort rum med typ kök (litet kylskåp, två kokplattor och köksbord med fyra stolar) och vardagsrum i ett, ett litet badrum med dusch (inget draperi dock så det blev blött precis överallt när man skulle duscha) och ett sovrum med dubbelsäng. Utanför hade vi en "markbalkong" vilket innebar att vi hade perfekt uppsyn över poolen (som ingen av oss badade i) och alla som gick förbi utan att för den delen bli störda. Varje kväll satt på runt bordet på "balkongen" och åt oliver, ost, något gott bröd, frukt och något sött som vi hittat under dagen när vi åkt runt och tittat på saker. Nästan varje kväll blev det vin också, något lokalt och som ingen av oss druckit förr. Vi köpte med oss hem en stor flaska Ouzo som ska avnjutas någon dag här i augusti, vi har inte bestämt vilken än, och insåg redan första dagen att det uppenbarligen är Raki som är den stora efter-maten-drycken på den här ön. Jag som blivit lite influerad av min sambo tänkte varje gång på låten Klub Raki som The Kristet Utseende sjunger. Inte det lämpligaste att nämna för damerna som är 13 respektive 35 år äldre än mig (visserligen bara fysiskt, mentalt är vi ungefär jämnåriga och lekfulla).

Efter att ha invigt sängarna (jag i enkelsängen i "vardagsrummet) så började vi fundera på att hyra bil, kolla om vi kan hitta några lämpliga ställen att besöka och om det finns något mer än det "vanliga" Knossos som man "bara måste se".

Första dagen med bil, som var söndagen, åkte vi ner till Impros och gick genom en 8 km lång klyfta som sakta sluttade ner mot havet. Vi hade kollat på kartan och set såg bra ut. 8 km kan ju inte vara så långt tänkte jag, fasen, även om man går långsamt så borde jag väl kunna hålla ett tempo på 3 km/h. Eller hur? Jo hej du snickarture, som min Kretaglade väninna brukar säga. Inte en chans. Typ 4h tog det att gå de 8 kilometrarna och när vi väl kommit ur klyftan (som typ pajat mitt högra ben eftersom jag inte är van vid att gå i så sluttade terräng med stenar i alla möjliga former, färger och storlekar) så fick vi veta att det var typ ytterligare 4-5km kvar ner till havet och Hora Sfakion som bissen tillbaka till Impros skulle gå ifrån. Bläää!

Många getter fanns det i klyftan också.

Det var bara att fortsätta knata. Skitjobbigt kan jag bara informera att det var. I 30-gradig värme. Visserligen stannade vi ofta, dracka vatten, åt melon och vilade men ändå. Jag är supernöjd med mig själv att jag fixade det men det var nära att jag skulle satt mig och sagt "Inte ett steg till" om det inte var för att väninnorna peppade på mig och visade på att "Nu är det inte långt kvar". Jag kan ju tillägga att jag är typ lika tung som de båda tillsammans så att jag var halvt ledbruten när vi kom hem till hotellet igen och fortfarande kan känna av högra benet om jag går långt, fort eller trampar fel kanske inte är så konstigt. Jävligt duktig var jag i alla fall.

Vi fann dagen därpå en strand som heter Falasarna på västkusten (där fanns det dessutom en "tron" kvar från Minoisk tid. Den stod precis vid vägen och såg väl lagom gammal ut. Vi provsatt den och den var okej :-) Inte den skönaste jag suttit i men om jag måste välja så är den bättre än inget.

Sen åkte vi ner till sydkusten och besökte en strandremsa där det skulle finnas rosa sand. Elafonisi hade visserligen en del rosa sand men inte riktigt som vi hade tänkt oss. Efter det åkte vi hem igen.

Sista dagen vi hade bilen tog vi en rejäl tur över till östkusten. Den yngre av väninnorna hade hittat något om ett ställe som heter Kato Zakros som också är minoiskt men mycket mindre än Knossos. Det skulle vara lättare att överblicka och vi andra höll med om att det vore kul om vi hann se alla kusterna innan det är dags att åka hem igen. Sagt och gjort. Vi packade bilen full med vatten, melon och glasspengar och kajkade iväg. Efter typ 6h var vi framme, det tog längre tid än beräknat eftersom vi typ ignorerade de antydningar vi fått under tidigare bilturer att vägarna skulle vara krokiga, slingriga, smala och därför gå långsamt. Vår snitthastighet på vissa partier var nog inte mer än 30-35 km/h. När vi kom fram, efter mycket om och men, såg vi att de hade stängt ca en timme tidigare. Vi åt en glass och vände hemåt igen. Väldigt lyckat.

När vi kommit en bit på väg insåg vi att vi inte skulle hinna tillbaka till uthyraren innan de stängde så jag fick ringa (eftersom de ansåg att jag var bäst på engelska, tyvärr hade de inte räknat med hur usel uthyraren var på språket så jag hade svårt att fatta vad han sa och att göra mig förstådd.) och säga att vi var på väg men inte skulle hinna i tid. Det löste sig i vilket fall men det var lite synd att vi lämnade så mycket bensin i tanken. Vi hade nog kunnat spara en femma på det.

Sista dagarna gick vi runt i Chania, njöt av grektiska sallader, andra smaskiga maträtter och en enorm mängd vatten. Ingen av oss kan riktigt fatta hur man kan åka till denna ö, eller för den delen Medelhavskusterna, i augusti när det var sånt här väder redan i juni. Det var flera som sa att det väder vi hade då (dryga 30 på dagarna och 24 på nätterna, blåsigt och torrt) var mer augustiväder än juni. Hmm, hur är det då där nu?

Kreta har en enorm historisk skatt full med historier, ruiner och invasioner vilket bäddar för en hel hög med arbetsområden för en SO- eller historieintresserad lärare. Eftersom jag verkar bli arbetslös i höst så räknar jag med att få hoppa in och ta vikarietimmar och då kan jag bli vad som helst. Vem vet, jag kanske får ha lite SO eller få möjlighet att flika in lite om Kreta i nån lektion, den som lever får se :-)

Må väl och njut av solen.

Danmark 2

Andra resan till Danmark, som för övrigt var tredje gången på åtta månader efter att aldrig varit dit förr, gick i musikens tecken.

På fredagen den 29/5 avgick bussen från Uppsala, passerade Telefonplan i Stockholm för att hämta upp fyra av oss och sedan i sporrstreck ner till Köpenhamn. Jag gillar att åka buss om det är i Camerata Englunds regi eftersom jag gillar att umgås med (mer eller mindre) alla som åker med och ofta dyker det upp nån i mikrofonen som berättar nån mer eller mindre rolig anekdot som blir givande under närmaste halvtimmen efter som samtalsämne.

Efter några pauser kom vi fram till Helsingborg. Jag var inte säker på vilken överfart vi skulle använda (bron eller färjan) så det var trevligt att få veta det. J blev väldigt glad eftersom vi senast vi var där blev inbjudna till en mat och öl provning. Mannen som bjöd in oss är utbildad på att kunna koppla ihop mat och dryck (kommer inte ihåg vad det heter) så J hade ganska stora förhoppningar på att det skulle bli bra.

Så här såg det ut när vi åkte över med färjan, en person kort då J bestämde sig för att gå på provningen och komma till Köpenhamn lite senare.

Sen åkte vi längs kusten nån mil innan vi kom in på stora vägen till Köpenhamn. Fasansfullt vackra hus som jag gärna skulle kunna bo i om jag hade pengarna, ett jobb och lusten att bo i ett område som antagligen inte sett snö på länge.

Det är trevligt med vit jul tycker jag. Även om det inte händer ofta så är det trevligt ibland.

Vi fick våra respektive rum på ett vandrarhem vid Nörrebro och installerade oss. Rummen var ganska stora och sängarna var så där härligt hårda som jag vill ha dem. J kom senare på kvällen när jag var ute med några ur kören och käkade middag och tog en öl. Han verkade hyfsat nöjd med provningen och vi gick tillsammans tillbaka till vandrarhemmet.

På lördagen var det nästan bara övning inför konserten som gällde. J kom iväg till Barley wine (en ölbutik) och köpte en jättemassa flaskor som var ltie tunga att släpa hem. Sen hjälpte han till att ge luft åt ett instrument som heter regal. Det är som en liten orgel och man måste lyfta upp två luftbälgar i lugn takt för att ge orgeln luft. Han var duktig och av nån underlig anledning var jag skitnervös inför konserten. Jag hade sjungit styckena många gånger tidigare och det var tredje gången jag sjöng duetterna och trion men av nån anledning var jag nervös inför att sjunga för J, var inte helt säker på hur det skulle gå för honom att hjälpa till och hade fått en del kommentarer av dirigenten om att jag var tvungen att ta i lite mer, inte hålla tillbaka och inte tappa fokus.

Inte helt oväntat gick konserten kanonbra, J var duktig och jag har nog aldrig sjungit så bra någonsin tidigare. Det är bra att vara nervös men riktigt så mycket var lite onödigt tycker jag.

På söndagen skulle vi fira dirigenten som fyllde 70 och sjunga i en gudstjänst. Efter gudstjänsten som hade tre dop plus mässa (jag trodde den aldrig skulle ta slut) fick vi en liten visning av orgeln som fanns i kyrkan. Kyrkan är en del av Fredriksborgs slott i Hilleröd, några mil utanför Köpenhamn, och allt kändes väldigt överdådigt. Efter visningen hade vi några timmar själva innan det var dags för lunchbufféen. Bufféen var väldigt smaskig, fördrink, sallader, varm leverpastej (en smakupplevelse) annat gott, vin, öl och kaffe på maten. Till maten blev det en del sång, tal till dirigenten, spex och berättelser ur familjen Englunds historia. Riktigt kul en del av det. Mer krångligt annat. Jag hängde inte riktigt med på allt. Jag sa några ord jag med, inte det bästa jag gjort men det var ändå en hyllning och ett tack.

J gick tidigare. Han hade från början tänkt gå på fotboll men det blev så sent vi åt så han hann inte, stackarn. Istället blev det en tågresa till stan och någon timmes sömn innan jag kom och vi byttes av. Jag var helt slut efter att ha sovit ganska lite under natten och den anspänning som det är att sjunga som släpper. Detta gjorde tyvärr att J tyckte jag var lite tråkig som inte ville gå med honom ut utan sova istället. Jag tror jag sov från 9 till nästan 8 morgonen efter. En väldigt trött kväll.

Måndagen 1/6 var det dags att åka hem. Vi packade in oss i bussen igen. J fick nån kommentar om att det verkar löna sig att släpa bly över gränsen och efter en del funderingar så kom vi fram till att det skulle vara smidigare att ta färjan tillbaka igen även om jag skulle gillat att åka över bron. Har bara sett Öresundsbron från Malmösidan men aldrig åka över den. Nån gång ska jag få göra det men uppenbarligen inte i år.